I mitt huvud är jag inte i Karlstad just nu, inte i Sverige. Smider så mkt planer och har så många ideér känner min nästan som Blondinbella. Dam om jag hade haft hälften av den energin hade jag kommit långt. (Mina ideér är pretty damn good ska ni veta) Att hälften av mina planer kommer gå i stöpet vet jag men att leva på hoppet och att tro att något går ger. GE MIG KRAFT OCH EN STÄDERSKA!

Jag önskar att jag kunde skriva. Att jag kunde sätta ord på känslor. Som tur är finns det andra som kan göra det åt mig. Men en dag ska jag skriva något riktigt vackert åt någon jag tycker är riktigt vacker på insidan eller utsidan, kanske till och med på bägge?

'