Sitter på ett fik i London och "pluggar". Ja, går ju sådär om jag ska vara ärlig. Vill ju betydligt hellre gå ut och julshoppa men detta är både bättre för min plånbok och mina stuider. Är nog sista gången jag är i London under den här tiden känns lite sorligt för jag gillar verkligen denna stad men det är inte mycket tid kvar och fem inlämningar och tre tentor innan jul kommer ta lite tid känns det som. Men ikväll skippar jag plugg, ska äta middag med fin fint sällskap ikväll nämligen Sara och Erik som unnar sig en London weekend. 

 

I London känns det nästan som om det är mer svenskar än britter. Bredvid mig sitter ett svensk par och pratar och pratar, de vet inte att jag är svensk och jag har så dåligt samvete om de skulle säga något pinsamt. Nästan så jag funderar på att ringa ett fejksamtal haha.

 

Det är inte så att man inte kan bli svettig på sju kvadrat. Mina youtubevideos funkar prima. Det blir lite tråkigt i längden och jag uppskattar så yogan i Reebokbutiken på onsdagar för att träffa folk är trevligt. Men det funkar bra här hemma ibland. Att man måste anpassa övningarna till utrymmet ger det hela ännu lite mer utmaning. 

 

I fredags gick det här glada (och eventuellt lite frusna) gänget på Lejonkungen på West End. Alltså jag var i himmelriket under tre timmar. Jag älskar musikaler. Dock pratade jag och Julia om att man alltid är överlycklig efteråt men samtidigt lite deppig över att man inte kan dansa, inte sjunga och framför allt inte är en i gänget. Det här gänget är helt fantastiskt duktiga. Särskilt de två barnen som spelade Simba och Nala. Jag gissar på att de var runt tio, elva. Galet! Scenen och maskerna ja, allt var hur bra som helst. Tycker ni jag är i extas nu skulle ni träffat mig i fredagskväll. Verkligen en rekomendation om ni har vägarna förbi en stad där Lejonkungen går. 

 

Eftersom jag gillar musikaler har jag i kväll sett Shrekfilmen för första gången och ägnat hela dagen åt att lyssna på soundtracket för på torsdag är det dags igen. Då kommer Shrek gänget till Oxford och jag och Julia bokat. Det gäller att passa på. Är lite drygt fem veckor kvar till hemresa men känns som två.

 

 

 

I veckan hade jag besök av min fina familj här i Oxford. Underbart ger sån energi. Trots mycket i skolan hann jag träffa dem riktigt mycket. Så himla mysigt. Tyvärr kan jag ju inte erbjuda boende så de fick ta in på hotell i stan men tror de gillade det bättre. 

 

Jag har den fruktansvärda ovanan att fingra på min mobil jämt. Stör mig på mig själv när jag gör det. Till och med när jag tittar på TV ska det fingras. För att bli av med det har jag nu börjat hallå fingrarna upptagna med virkning istället. Tanken var först brödkorgar men nu får de jobba som mysfaktorhöjare i min lilla vrå. 

 

Början gör jag med en så kallad magisk ring. Här ett youtubeklipp som förklarar pedagogiskt hur man gör. Jag lägger upp  sex maskor på ringen, sedan ökar jag med två fasta maskor per maska i två varv vilket ger mig 24 maskor. Nu fortsätter jag med att öka sex maskor per varv utåt. Mitt tredje varv som det blir virkar jag alltså tre enkla fastmaskor sedan en dubbel. Fjärde varvet fyra enkla maskor och sedan en dubbel. Fortsätter så tills jag är nöjd med storleken på botten. När det sedan är dags att gå uppåt är det bara att sluta öka maskorna så kommer kanten automatiskt. Det tar några varv innan så bottenplattan blir lite större än vad man tänker. Ett tips är att förskjuta varje varv lite genom ett par extra fasta maskor så att det inte blir "korridorer" med ökningar utåt för då kan plattan bli lite bucklig. Sista varvet har jag fått tips av mamma att vända hela arbetet och virka baklänge för en snyggare kant. Håller verkligen med om det. 

 

Jag har prövat att lägga till lite olika mönster. Gillar det här. Använder mig av Drops garn muskat och virknål av storlek fyra men beror på hur hårt man virkar. 

 

 

 

Förlåt!

Att vara utbytesstudent innebär tydligen att man måste plugga också. En liten besvikelse faktiskt. Alldeles nyss är årets första arbete inlämnat. Nu väntar ungefär ett i veckan fram till jul så sysselsatt det håller jag mig. 

 

I veckan som var spanade vi in Oxford Union. Häftiga byggnader, det är inga prefab hus vi pratar om. Någon har lagt ned tid, pengar och kärlek. I mängder. Oxford union är typ ett kårhus där det även hålls världsberömda debatter. Exempel på kända talare där är Dalai Lama, Winston Churchill och Albert Einstein. På tal om Einstein hittade jag en gammal laguppställning med honom. Att sitta och plugga på samma ställe som honom skulle faktiskt vara ganska coolt men ett medlemskap som kostar nästan 2000 kronor per termin kändes lite som att ta i. 

 

Idag drogs hyran för mina 7,68 kvadrat. En snabb uträkning ger mig det härliga priset 1000 riksdaler per kvadrat och månad. Inte gratis dirket och lite väl dyrt för vad man får. Stockholmspriserna känns ganska humana. 42 000 kronor i månaden för min lägenhet hemma hade gjort mig bankrutt för länge sedan. 

 

 

Annars så har skolan dragit igång med en väldigt fart. Upplägget här är väldigt skiljt från det svenska. Terminen här är 13 veckor, den svenska 20. Antalet lärarledda timmar här är betydligt förre vilket betyder mer kurslitteratur och mer hemstudier. Sverige är ju ett betydligt mindre land än England, vi är väldigt påverkade av vad som händer i resten av världen så de svenska kurserna är ganska breda med internationell perspektiv. Här är det väldigt UK-fokuserat. Det dras väldigt få jämförelser med hur saker görs i andra länder, eventuellt kan det komma en: De har härmat oss på den punkten. Alla kurser här går även parallelt med varandra vilket betyder att det kommer komma en skön tentaperiod i slutet av terminen då jag läser sex kurser samtidigt. Har en känsla av att julen kommer bli väldigt efterlängtad i år. 

 

 

Idag har jag gjort något helt utanför min comfortzone. Här finns något som svenska universitet nästan helt saknar, en massa föreningar och klubbar. Idag gick jag på körövning med gleeklubben. Något som jag funderat på att göra i Sverige men inte riktigt vågat så när min roomie frågade om jag ville följa med kunde jag inte säga nej. Det var inte riktigt som TV-serien men så himla kul.  Dagens låt var We found love med Rihanna. Att jag inte kan sjunga är en annan femma men man hörs ju knappt när det är så många. 

 

 

Alltså att gå runt att shoppa i de här omgivningarna är helt okej. Som svensk tycker man det är ganska billigt med även om pundet står högt. Body shop är nästan halva priset så vi snackar lycklig tjej här på ön.  

 

Annars går det inte så bra med skolan. Missade första föreläsningen i kursen som är så svår att de inte tror att jag kommer klara den på grund av jag mitt konto fortfarande inte fungerar och jag inte har någon information men hade blivit lovad att det inte var något före måndag eftermiddag och då skulle allt funka. Dessutom fick jag ett mail om att jag borde ha varit närvarande.  Gissa om jag gick i taket? Nu lär det i alla fall informera mig om nästa gång jag ska vara någonstans och för denna envisa människa finns inget annat tänkbart betyg än A. Bra morot

Nu ska vi prata om mitt icke existerande lokalsinne. Det bästa sättet att lära sig att hitt och att lära känna en stad är att gå och springa. Jag kör på taktiken att jag ger mig ut och springer och hoppas på att hitta en bra runda och hitta hem. Igår när jag tog upp mobilen och trodde jag var nära hemma hade jag bara sprungit rakt vägen bort. Känslan finns ju inte alls där, jag är så avundsjuk på alla som har det. Alla ni som kan känna väderstreck och bara veta vart ni är. Jag älskar google maps i telefonen. Är nog bland det bästa som hänt mig. Gjorde precis samma sak i Stockholm men övning ger färdighet och jag tycker jag har ganska bra koll på Stockholm så tror nog jag ske ge Oxford en chans med. Det ger mig också betydligt länge löprundor än tanken är från början så min kondition är tacksam.

 

Men vilken natur och vilka parker. I en av parkerna gick det lösa kor så vid ingången fick man passera ett galler i vägen som klövdjur inte gillar. Vad det heter har helt försvunnit men det är så idylliskt här. Känns verkligen som ett litet Harry Potter land. 

 

Nu är det dags, snart lyfter planet. Väskorna är packade och med. Helt fantastiskt att jag faktiskt har med mig kastrull, stekpanna, skärbräda ja köksgrejer som jag tror är tillräckligt och kläder som jag tror ska räcka i tre månader där varje tvätt kostar mer än 30 spänn utan ett behöva betala en krona extra för bagaget. 

 

Nästa gång jag skriver är jag i England. Har nog inte fattat det själv än 

 

Seglingen och en fantastisk semester på västkusten är jag grymt sugen på båt. Inget för studentekonomin men drömma kan man alltid. Att köpa en tamp klarar man av så knopskola har pågått under hela semestern. Måste ju vara redo den dag jag vinner på triss.

Till helgen ska vi ut och åka båt. Inte i bland Greklands öar som den här bilden är tagen men i Stockholms skärgård, Yr lovar mig superväder. Löften hålls alltid, särskilt de som handlar om vädret fast endast om prognosen ser bra ut, eller hur? Nu ska jag baka för utflykt kräver fika och smörgåsar! Eller så är det en ursäkt...

 

 

 

 

 

En portion mm:s. 45 gram. Det står på påsen. Tog fram vågen för att kunna veta exakt. Kändes lite som ett hån. Bara retas lite liksom. Tog två portioner...