Nu är det jullov! Jag är så trött. December har varit det värsta jag varit med om. Att läsa ströa kurser som inte är tidsmatchade kan blir fel ibland men nu är det klart! Alla uppsatser är inlämnande och sista tentan är skriven. Vad som om jag vill kan ha varit min sista tenta. Nu är det fest! Som jag förtjänar det. Eller ja först är det brittisk julmiddag det ska bli riktigt spännande. Tidigt imorgon bitti väntar hemfärd. Det är sjukt. Vid den här tiden imorgon är jag hemma i vår lägenhet. Vet inte riktigt hur det kommer kännas. 

 

Nej, nu ska jag hålla tummarna för Sverige och dricka vin

 

Idag tog jag en pluggpaus, välförtjänt tycker jag minnsann själv. Jag tog med mitt finbesök från Sverige till Bodleian Library, ett av Europas äldsta bibliotek och en av inspelningsplatserna till Harry Potter. Bibliotekscenerna så klart men även sjukhusscenerna kommer därifrån. Riktigt nördiga läsare kanske känner igen sig. Ida?

För övrigt är biblioteket fortfarande i fulldrift även om det varje år tar i mot en stormängd turister. De får en kopia av varje publicerad bok i Storbritanien, vilket motsvarar ungefär 5000 böcker i veckan. Lagom...

Lycklig tjej har lagom till Vinterstudion fått igång skolans VPN vilket betyder att SVT's livsändningar kan ses även från England. Och äntligen nu börjar det, det som får mig att tycka vinterhelger är bland det bästa som finns

 

I helgen hade jag flera finbesök. Finast av dem alla var såklart Adam. I lördags fick han välja restaurang och valet föll på Gordon Ramsays Maze. Bra val tycker jag så här i efterhand. Maten var super men bäst var den lilla turen i köket vi fick när vi skulle gå. Att jag tycker för mycket service bara är obehagligt och minnsan tycker jag kan dra ut min stol själv är en annan femma som jag jobbar på. 

 

Lycklig tjej hade två bud som knackade på dörren idag. Först ett blombud från världens bästa Adam och sen Royal mail med mera garn. Posten kommer även på lördagar här, en glad överraskning. Sen är det alltid hemleverans man behöver inte hämta så perfekt. Mitt nya projekt är en mössa. Försöker mig på något sånt här.

 

 

 

 

 

 

Nu är det bokat, Lion king på West end. Jag sitter här hemma och lyssnar på soundtracket och längtar. 

Bland det bästa jag vet med England är att man kan köpa färdig rensat granatäpple och priset är ungefär det samma som granatäpplen i Sverige. Jag kan verkligen inte rensa dem men tycker de är så himla goda. Ser nästan ut som det har hänt en allverlig olycka i köket när jag är klar. Tips tages tacksamt emot. Så här har jag spenderat min dag, i köket med Liska som sällskap. Hälften av tiden har spenderats med plugg andra hälften till att leta bikini. Adam och jag bokade nämligen en resa till Mexico igår! Två veckor i januari spenderar vi på väldigt fina stränder med inga måsten, härliga upplevelser som snorkling i korallrev och droppstensgrottor, och en massa pocketböcker. Gissa om jag längtar. Efter det är det raka vägen hem till Sverige och exjobb. Bättre förberedelser kan man nog inte få. 

 

 

Jag älskar London! Ett utav bussbolagen här (finns ju flera) har haft ett erbjudande om tur och retur för fem pund. Billigare än tur och retur Väse Karlstad. Imorgon är sista dagen så passade på att ta mig en efter tentan tur idag. Strosade bara planlöst runt och tittade på alla fina hus (och affärer). Det är en stor stad men många byggnader är ändå väldigt låga och känns lite mer familjära. Sen älskar jag Harrods och deras väskavdelning men det är en helt annan sak. 

 

Här står jag under ett paraply och har sett tre bussar som går hem passera. Denna fantastiska stad har flera bussbolag som kör. Ungefär samma sträckor och busskorten gäller bara på ett av dem. Stan kryllar av bussar och buashållplatserna är fulla för alla bara väntar. Konkurrens är bra men det finns ju gränser. Frågade en transportlärare på universitetet varför. Han skyllde på Margret Thatcher för allt som hon införde vågar ingen ändra. Så tack Maggan för denna trevliga halvtimme

 

Jag har hört någonstanns att man ska spring 100 gånger innan man börjar älska det. Är inte riktigt säker på att jag tror på det men sen jag kom hit har jag sprungit varannan dag för det säger min runkeeperapp till mig. Det betyder att jag nu bara har 93 gånger kvar. Vi får väl se hur det går med det men det är inte jättesvårt att bli motiverad av dessa fantastiska omgivningarna. Villakvarteren är fantastiska och parkerna, ja ni har nog börjar fatta min kärlek till dem. Den här parken heter South Park och har en sån uppförsbacke, en lång kilometer som får mig att vilja spy men att sedan vända nedför och ha mer än en kilometers nedförsbacke med denna utsikt, ja det är värt det. Att gymkorten på gym med standarden inte tillgång till omklädningsrum är dyrare än Satskort i Stockholm då man inte har ett brittisktkono är väl kanske en annan anledning. 

 

Idag fick jag med mig Julia, den andra studenten från KTH här på ett varv i South Park. Hon pluggar samhällsplannering och är också inne på sitt sista år på mastern. Många parker är fyllda med utegym och idag testade vi dem eller kanske oss. Vi får väl se imorgon men jag är stolt över att jag klarade den uppåtslutande armgången och tycker att löpbandet kanske inte var det nödvändigaste i en riktig löparpark. 

 

Nu sov dags för imorgon väntar London.

Kram!

 

Husen här de är så vackra. Stenhusen är fantastiska. Vill köpa ett här på landsbygden och bli författare eller något. Vet dock ej vad jag ska skriva om. Var i Shakespeares hembygd igår borde blivit lite inspirerad. Egenföretagare och jobba hemifrån kanske annars funkar. Tips mottages tacksamt. 

 

Jag har också testat afternoon tea för första gången. Riktig på ett riktigt teställe med scones såklart. Så himla mysigt. Ska sitta och plugga hela hösten på massor med afternoon tea ställen.

 

Blev ombedd att visa leg idag när jag skulle köpa vin. Visade körkortet blev sedan nekad. Frågade lite försiktigt vad åldersgränsen var här i England, 18 fick jag till svar. Det har jag ju passerat ansåg jag men inte mannen i kassan som påstod att jag var född 2006. Nej, du jag är inte åtta år, om du kollar lite närmare så ser du 1988 på kortet 2006 är när jag tog körkortet. "Oj, du ser inte så antik ut som du är". Antar att man ska säga tack?!

 

 

Igår var det enrolement-day här vilket är samma som registrering i Sverige. Ni vet man fixar allt på nätet sen går man till skolan och svarar ja när de ropar ens namn? Så var det inte riktigt här utan det hela var väldigt mannuellt. Timmarna mellan nio och tolv tillbringades i princip i kö hela tiden. Kö för att få en blankett vilken bekräftade allt du fyllt i på nätet, kö för att någon skulle kolla så det stämde, kö för att nästa person skulle skanna in papprena, kö för att få ditt studentkort, kö för att få ditt lösenord till studieportalen. Jag har varit med om mer effektiva lösningar faktiskt. Men nu är allt klart och det fungerade smidigt. 

 

På eftermiddagen var det dags för möte med min studiehandledare, för att bekräfta de kurser man hade sökt. Av mina kurser jag sökte och fick bekräftade förra veckan går inte alla längre. Jag vet inte riktigt om meningen är att jag ska skratta eller gråta. Som det har krånglat. Nu måste jag hitta två eller tre nya och helst inom samma instution då det är väldigt sent att göra nya kursval. Säkert är i alla fall att jag ska läsa en metodkurs för att skriva examensarbetet när jag kommer tillbaka till Sverige, en och en kurs i värdering och investering. Dessa tre kurser verkar väldigt bra och tar mig upp i  15 ECTS poäng så jag är 15 kort men det kommer att lösa sig under dagen det måste det. 

 

Har jag sagt att Sverige är fräscht? Inte? Det är det, jätte, jättefräsht. Studentområdet är jättefint, ser väldigt idylliskt ut men inuti påminer lägenheterna om ett gammalt svenskt vandrarhem. Vi är sex tjejer som delar på ett kök, en toa och en dusch. Man kunde ha hoppats på två toaletter med icke. Det kommer att funka bra, måste det vi har liksom inget annat val. De tjejerna som hitills har kommit är från USA och Australien. 

 

Rummet är pyttelitet men allt får ju absolut plats. Det var svår att ta kort då det är lite för litet för att rymmas på bilderna men tror dessa visar ganska bra. Smartaste draget var att ta med en filt hemifrån som får funka som överkast. Är ju där man sitter ofta så skönt att inte behöva gör det i sängkläderna. Nu är det första obliatoriska mötet, registring på skolan. Det är bara andra erasmusstudenter där. Inte nu på måndag men nästa är kursstarten och då får jag träffa de som ska plugga samma. Ska bli spännande har inte träffat en enda utbytetsstudent än som ska läsa samma som mig. 

 

 

Mitt hem den kommande terminen är 7,68 kvadratmeter stort. Ni som känner mig vet att när jag flyttade till Stockholm hade jag ångest över att byta 56 kvm mot 42. Nu snackar vi nedbyte; 3,2 m x 2,4 m känns typ i storlek som min hall. Att dela toa, dusch och kök med främmande människor var definitivt inget jag trodde jag skulle göra men nu är det dags. Klara andra det så ska väl jag klara det. Känns lite som något man ska ha gjort.

Det är väldigt smidigt att skolan annordnar boendet. Allt jag behövt gör är att tacka ja. Snuskigt dyrt är det dock med tanke på vad man får. Cirka 6500 kronor i månaden men då får man faktiskt tillgång till datasalen. I rummet finns en säng, ett skrivbord och en tavla för posters. Kommer bli alla tiders. Hoppas att jag dela mitt kök med ett skönt gäng som tycker att livet är lika härligt som jag gör. Då blir det kanon. 

 

Nu återstår bara att packa. Med British Airways får man ha med sig sjukt mycket. 23 kilo bagage, ett handbagae som är storleken större Ryan airs maxmått och ytterliggare ett handbagage i storlek med en dataväska. Frågan är dock om det är lika mycket när man ska ha med sig allt man ska använda under en termin inkluderat köksutrustning och handdukar. Det ska gå, finns en liten charm med att leva enkelt tycker jag. Försöker intala mig det i alla fall. Eftersom jag kommit så lång som till ett par löpartajts och en brittisk mobilladdare så har jag fortfarande lite plats kvar i väskan. 

 

 

 

I höst pluggar jag här. En termin på Oxford Brookes university. Känns helt fantastiskt kul, har nog inte riktigt fattat det än. Trodde aldrig jag skulle få platsen. (Utbyte genom KTH) Skolan är känd för sin real estate instutition. Det tillsammans med att bo i England och tvingas prata engelska hela tiden kommer göra så mycket både för mig som person och min engelska. Hoppas så att jag kommer hem med åtminstonde lite brittisk accent.