Jag har hört någonstanns att man ska spring 100 gånger innan man börjar älska det. Är inte riktigt säker på att jag tror på det men sen jag kom hit har jag sprungit varannan dag för det säger min runkeeperapp till mig. Det betyder att jag nu bara har 93 gånger kvar. Vi får väl se hur det går med det men det är inte jättesvårt att bli motiverad av dessa fantastiska omgivningarna. Villakvarteren är fantastiska och parkerna, ja ni har nog börjar fatta min kärlek till dem. Den här parken heter South Park och har en sån uppförsbacke, en lång kilometer som får mig att vilja spy men att sedan vända nedför och ha mer än en kilometers nedförsbacke med denna utsikt, ja det är värt det. Att gymkorten på gym med standarden inte tillgång till omklädningsrum är dyrare än Satskort i Stockholm då man inte har ett brittisktkono är väl kanske en annan anledning. 

 

Idag fick jag med mig Julia, den andra studenten från KTH här på ett varv i South Park. Hon pluggar samhällsplannering och är också inne på sitt sista år på mastern. Många parker är fyllda med utegym och idag testade vi dem eller kanske oss. Vi får väl se imorgon men jag är stolt över att jag klarade den uppåtslutande armgången och tycker att löpbandet kanske inte var det nödvändigaste i en riktig löparpark. 

 

Nu sov dags för imorgon väntar London.

Kram!

 

Idag har jag gjort något helt utanför min comfortzone. Här finns något som svenska universitet nästan helt saknar, en massa föreningar och klubbar. Idag gick jag på körövning med gleeklubben. Något som jag funderat på att göra i Sverige men inte riktigt vågat så när min roomie frågade om jag ville följa med kunde jag inte säga nej. Det var inte riktigt som TV-serien men så himla kul.  Dagens låt var We found love med Rihanna. Att jag inte kan sjunga är en annan femma men man hörs ju knappt när det är så många. 

 

Husen här de är så vackra. Stenhusen är fantastiska. Vill köpa ett här på landsbygden och bli författare eller något. Vet dock ej vad jag ska skriva om. Var i Shakespeares hembygd igår borde blivit lite inspirerad. Egenföretagare och jobba hemifrån kanske annars funkar. Tips mottages tacksamt. 

 

Jag har också testat afternoon tea för första gången. Riktig på ett riktigt teställe med scones såklart. Så himla mysigt. Ska sitta och plugga hela hösten på massor med afternoon tea ställen.

 

Blev ombedd att visa leg idag när jag skulle köpa vin. Visade körkortet blev sedan nekad. Frågade lite försiktigt vad åldersgränsen var här i England, 18 fick jag till svar. Det har jag ju passerat ansåg jag men inte mannen i kassan som påstod att jag var född 2006. Nej, du jag är inte åtta år, om du kollar lite närmare så ser du 1988 på kortet 2006 är när jag tog körkortet. "Oj, du ser inte så antik ut som du är". Antar att man ska säga tack?!

 

 

 

Alltså att gå runt att shoppa i de här omgivningarna är helt okej. Som svensk tycker man det är ganska billigt med även om pundet står högt. Body shop är nästan halva priset så vi snackar lycklig tjej här på ön.  

 

Annars går det inte så bra med skolan. Missade första föreläsningen i kursen som är så svår att de inte tror att jag kommer klara den på grund av jag mitt konto fortfarande inte fungerar och jag inte har någon information men hade blivit lovad att det inte var något före måndag eftermiddag och då skulle allt funka. Dessutom fick jag ett mail om att jag borde ha varit närvarande.  Gissa om jag gick i taket? Nu lär det i alla fall informera mig om nästa gång jag ska vara någonstans och för denna envisa människa finns inget annat tänkbart betyg än A. Bra morot

Igår var det enrolement-day här vilket är samma som registrering i Sverige. Ni vet man fixar allt på nätet sen går man till skolan och svarar ja när de ropar ens namn? Så var det inte riktigt här utan det hela var väldigt mannuellt. Timmarna mellan nio och tolv tillbringades i princip i kö hela tiden. Kö för att få en blankett vilken bekräftade allt du fyllt i på nätet, kö för att någon skulle kolla så det stämde, kö för att nästa person skulle skanna in papprena, kö för att få ditt studentkort, kö för att få ditt lösenord till studieportalen. Jag har varit med om mer effektiva lösningar faktiskt. Men nu är allt klart och det fungerade smidigt. 

 

På eftermiddagen var det dags för möte med min studiehandledare, för att bekräfta de kurser man hade sökt. Av mina kurser jag sökte och fick bekräftade förra veckan går inte alla längre. Jag vet inte riktigt om meningen är att jag ska skratta eller gråta. Som det har krånglat. Nu måste jag hitta två eller tre nya och helst inom samma instution då det är väldigt sent att göra nya kursval. Säkert är i alla fall att jag ska läsa en metodkurs för att skriva examensarbetet när jag kommer tillbaka till Sverige, en och en kurs i värdering och investering. Dessa tre kurser verkar väldigt bra och tar mig upp i  15 ECTS poäng så jag är 15 kort men det kommer att lösa sig under dagen det måste det. 

 

Nu ska vi prata om mitt icke existerande lokalsinne. Det bästa sättet att lära sig att hitt och att lära känna en stad är att gå och springa. Jag kör på taktiken att jag ger mig ut och springer och hoppas på att hitta en bra runda och hitta hem. Igår när jag tog upp mobilen och trodde jag var nära hemma hade jag bara sprungit rakt vägen bort. Känslan finns ju inte alls där, jag är så avundsjuk på alla som har det. Alla ni som kan känna väderstreck och bara veta vart ni är. Jag älskar google maps i telefonen. Är nog bland det bästa som hänt mig. Gjorde precis samma sak i Stockholm men övning ger färdighet och jag tycker jag har ganska bra koll på Stockholm så tror nog jag ske ge Oxford en chans med. Det ger mig också betydligt länge löprundor än tanken är från början så min kondition är tacksam.

 

Men vilken natur och vilka parker. I en av parkerna gick det lösa kor så vid ingången fick man passera ett galler i vägen som klövdjur inte gillar. Vad det heter har helt försvunnit men det är så idylliskt här. Känns verkligen som ett litet Harry Potter land. 

 

Har jag sagt att Sverige är fräscht? Inte? Det är det, jätte, jättefräsht. Studentområdet är jättefint, ser väldigt idylliskt ut men inuti påminer lägenheterna om ett gammalt svenskt vandrarhem. Vi är sex tjejer som delar på ett kök, en toa och en dusch. Man kunde ha hoppats på två toaletter med icke. Det kommer att funka bra, måste det vi har liksom inget annat val. De tjejerna som hitills har kommit är från USA och Australien. 

 

Rummet är pyttelitet men allt får ju absolut plats. Det var svår att ta kort då det är lite för litet för att rymmas på bilderna men tror dessa visar ganska bra. Smartaste draget var att ta med en filt hemifrån som får funka som överkast. Är ju där man sitter ofta så skönt att inte behöva gör det i sängkläderna. Nu är det första obliatoriska mötet, registring på skolan. Det är bara andra erasmusstudenter där. Inte nu på måndag men nästa är kursstarten och då får jag träffa de som ska plugga samma. Ska bli spännande har inte träffat en enda utbytetsstudent än som ska läsa samma som mig. 

 

 

Nu är det dags, snart lyfter planet. Väskorna är packade och med. Helt fantastiskt att jag faktiskt har med mig kastrull, stekpanna, skärbräda ja köksgrejer som jag tror är tillräckligt och kläder som jag tror ska räcka i tre månader där varje tvätt kostar mer än 30 spänn utan ett behöva betala en krona extra för bagaget. 

 

Nästa gång jag skriver är jag i England. Har nog inte fattat det själv än 

 

Mitt hem den kommande terminen är 7,68 kvadratmeter stort. Ni som känner mig vet att när jag flyttade till Stockholm hade jag ångest över att byta 56 kvm mot 42. Nu snackar vi nedbyte; 3,2 m x 2,4 m känns typ i storlek som min hall. Att dela toa, dusch och kök med främmande människor var definitivt inget jag trodde jag skulle göra men nu är det dags. Klara andra det så ska väl jag klara det. Känns lite som något man ska ha gjort.

Det är väldigt smidigt att skolan annordnar boendet. Allt jag behövt gör är att tacka ja. Snuskigt dyrt är det dock med tanke på vad man får. Cirka 6500 kronor i månaden men då får man faktiskt tillgång till datasalen. I rummet finns en säng, ett skrivbord och en tavla för posters. Kommer bli alla tiders. Hoppas att jag dela mitt kök med ett skönt gäng som tycker att livet är lika härligt som jag gör. Då blir det kanon. 

 

Nu återstår bara att packa. Med British Airways får man ha med sig sjukt mycket. 23 kilo bagage, ett handbagae som är storleken större Ryan airs maxmått och ytterliggare ett handbagage i storlek med en dataväska. Frågan är dock om det är lika mycket när man ska ha med sig allt man ska använda under en termin inkluderat köksutrustning och handdukar. Det ska gå, finns en liten charm med att leva enkelt tycker jag. Försöker intala mig det i alla fall. Eftersom jag kommit så lång som till ett par löpartajts och en brittisk mobilladdare så har jag fortfarande lite plats kvar i väskan.