Idag har jag gjort min sista dag på mitt extrajobb (Hemtjänsten, Orrholmen) som jag har haft under nästan tre och halvt års tid. Det var inte utan en tår. Jag kämpade hela dagen för att inte börja gråta. Trodde verkligen inte att jag skulle reagera så här. Och visst jag kommer inte att sakna arbetsuppgifterna, stressen, pressen och arbetstiderna. (Sju på morgonen, jag tror jag smäller av.) Jag är redo för nästa steg, det vet jag. Ett jobb efter den utbildning jag drömt om i hela mitt liv. MEN jag kommer att sakna er! Människorna jag har träffat och lärt känna.

Jag har lärt mig något enormt under mina år. Både av personal och vårdtagare. Utvecklas som människa, sett många livsöden och ställt inför många situationer som jag aldrig annars skulle ha mött. Lärt mig att livet blir vad man gör det till och att ålder bara är en siffra. Pengar lika så och att ett leende räcker långt.

Husmorstipsen jag fått är guld värda. Hur skulle jag klara mig utan dem? Sticka kniven under syltlocket, ättiksprit på saltfläckar på skor, och så vidare och så vidare jag skulle kunna fortsätta en bra stund.

Jag kommer att sakna er! Många av er är helt fantastiska och får en att vilja bli gammal. Ni gör folks dag varje dag och jag vet att ni kommer att fortsätta med det. Ni har lärt mig massor och jag vill tacka er för det.

Kan inte någon komma hem till mig och vara mitt klädråd. Ett helt ärligt sådant.

- Den där kanske var modern för tre år sedan?
- Lite väl tajt.
- Har du tänkt att ha på dig den där??!!?

Snälla! Jag behöver det. Jag sparar på allt. Skit! Jag kan omöjligt ta med mig allt till Örebro.

Vissa kläder är typ känslor, minnen för mig. De påminner mig om bra saker och kan därför inte slängas. Vissa saker är alldeles för små, särskilt byxor eftersom jag det senaste året blivit mycket mer kvinnlig. Och nej, jag kommer aldrig komma i dem igen men kanske. Så jag sparar. Men släng med dig pucko. Kläder som inte blivit använda på mer än ett år kommer jag aldrig mer använda så är det, men kanske.

Åh, ni skulle höra den inte monologen i mitt huvud där jag höjer min kropp och mina kläder till skyarna för att sedan ta ned mig på jorden igen.

En sådan här stil vill jag ha första dagen på jobbet. Styla dig själv här.

Jag brukar gå in här ibland och tro att bloggen ska uppdateras av sig själv. Det gör den inte. Himla tråkigt.

Annars då?
Denna månaden börjar jag på Ramböll i Örebro. Flytt väntar också. Spännande som bara den. Massor som behöver fixas bara. Lite ångest faktiskt. Själva jobbet längtar jag som bara den efter.

15 dagar kvar på jobbet på Orrholmen, känns som en evighet för jobbet har jag totaltröttnat på, men det är mycket folk därifrån som jag kommer att sakna.

Jennie har kommit hem från Jersey. Skönt att ha henne i krokarna. Dock flyttar hon till Sthlm typ nästa vecka för att plugga. Men mellan huvudstaden och Örebro är det inte långt :)

Sara den underbara drar till Aubi Daubi (stavning?) i början av sept och Snoffsan till Peru. Mina global trotters! (stavning, igen?) Själv tycker jag det är långt till Örebro.

Lägenhet har jag fixat by the way. En bostadsrätt i andra hand i sex månader. Jag hinner lära känna staden lite innan det är dags att leta nytt. Veta vart jag vill bo.