Sitter på ett fik i London och "pluggar". Ja, går ju sådär om jag ska vara ärlig. Vill ju betydligt hellre gå ut och julshoppa men detta är både bättre för min plånbok och mina stuider. Är nog sista gången jag är i London under den här tiden känns lite sorligt för jag gillar verkligen denna stad men det är inte mycket tid kvar och fem inlämningar och tre tentor innan jul kommer ta lite tid känns det som. Men ikväll skippar jag plugg, ska äta middag med fin fint sällskap ikväll nämligen Sara och Erik som unnar sig en London weekend. 

 

I London känns det nästan som om det är mer svenskar än britter. Bredvid mig sitter ett svensk par och pratar och pratar, de vet inte att jag är svensk och jag har så dåligt samvete om de skulle säga något pinsamt. Nästan så jag funderar på att ringa ett fejksamtal haha.

 

Lycklig tjej har lagom till Vinterstudion fått igång skolans VPN vilket betyder att SVT's livsändningar kan ses även från England. Och äntligen nu börjar det, det som får mig att tycka vinterhelger är bland det bästa som finns

 

Det är inte så att man inte kan bli svettig på sju kvadrat. Mina youtubevideos funkar prima. Det blir lite tråkigt i längden och jag uppskattar så yogan i Reebokbutiken på onsdagar för att träffa folk är trevligt. Men det funkar bra här hemma ibland. Att man måste anpassa övningarna till utrymmet ger det hela ännu lite mer utmaning. 

 

I helgen hade jag flera finbesök. Finast av dem alla var såklart Adam. I lördags fick han välja restaurang och valet föll på Gordon Ramsays Maze. Bra val tycker jag så här i efterhand. Maten var super men bäst var den lilla turen i köket vi fick när vi skulle gå. Att jag tycker för mycket service bara är obehagligt och minnsan tycker jag kan dra ut min stol själv är en annan femma som jag jobbar på. 

 

I fredags gick det här glada (och eventuellt lite frusna) gänget på Lejonkungen på West End. Alltså jag var i himmelriket under tre timmar. Jag älskar musikaler. Dock pratade jag och Julia om att man alltid är överlycklig efteråt men samtidigt lite deppig över att man inte kan dansa, inte sjunga och framför allt inte är en i gänget. Det här gänget är helt fantastiskt duktiga. Särskilt de två barnen som spelade Simba och Nala. Jag gissar på att de var runt tio, elva. Galet! Scenen och maskerna ja, allt var hur bra som helst. Tycker ni jag är i extas nu skulle ni träffat mig i fredagskväll. Verkligen en rekomendation om ni har vägarna förbi en stad där Lejonkungen går. 

 

Eftersom jag gillar musikaler har jag i kväll sett Shrekfilmen för första gången och ägnat hela dagen åt att lyssna på soundtracket för på torsdag är det dags igen. Då kommer Shrek gänget till Oxford och jag och Julia bokat. Det gäller att passa på. Är lite drygt fem veckor kvar till hemresa men känns som två.

 

 

 

I veckan hade jag besök av min fina familj här i Oxford. Underbart ger sån energi. Trots mycket i skolan hann jag träffa dem riktigt mycket. Så himla mysigt. Tyvärr kan jag ju inte erbjuda boende så de fick ta in på hotell i stan men tror de gillade det bättre. 

 

Lycklig tjej hade två bud som knackade på dörren idag. Först ett blombud från världens bästa Adam och sen Royal mail med mera garn. Posten kommer även på lördagar här, en glad överraskning. Sen är det alltid hemleverans man behöver inte hämta så perfekt. Mitt nya projekt är en mössa. Försöker mig på något sånt här.