Alla blir någon gång av med sin friskis och svettis oskuld. Okej, då inte alla men väldigt många. Man ser vilka som är nya. Man känner sig som världens klumpeduns och ALLA andra är jätteduktiga. Det tar tid att lära sig men när man väl kan det så sitter det. Man är kung och upptäcker att passet är likadant i typ ett år. Skrattar åt alla andra nybörjare.

Sen går man på ett annat pass och är tillbaka på ruta ett igen. Den här härliga känslan av att alla tittar och pekar. Idag var min första gång på ett rent steppass. Något yr i huvudet kom jag ut därifrån. Svettiga och dan. Tyckte faktiskt att jag var rätt så bra. Värre har man nog sett. Riktigt roligt hade jag i alla fall.

Alla är vi barn i början