En olycka kommer sällan ensam

En liten olycka har hänt. Ingen större skräll och ingen skada skedd. Jag menar jag och tekniskaprylar är ju som ett magnetfält i fel läge (okej, riktigt roligt fysikskämt, nörd) ingenting fungerar. Det är som jag sänder ute någonslags dålig strålning, som slår ut allt.  
Min mobil trillade i alla fall fint ur jackfickan påväg till träningen, låg på golvet i bilen under densamma och blev lite vattenskadad. Opps! Fungerar finfint, bara några förskiftningar högst upp. Kunde varit värre. I oktober går bindningstiden ut. Tjolla hopp tjollahej! Hej då tre!



Egentligen ville jag tillgängna det här inlägget till han där nere, han på bilden. För att han är det bästa jag vet när livet är både i topp och bott  och det pirrar i hela kroppen när jag ser honom. Dags att krypa ned hos honom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0