Barfota i t-shirt och trosor mötte jag tidningsbudet. Mummlade lite försynt ny tvättid. Det söta tidningsbudet Anton som sätter upp lappar typ; "god jul", "Tack, för alla fina jul klappar"

Det fanns ingen ny tvättid tillräckligt snabbt. Min man har blivt sjuk. Lika sjuk som jag. Feber upp i skyarna. Vilket i sin på väg mot toan resulterade i mitt täcke, mina gardiner, mina tapeter, mina kläder. Ja typ allt behöver en tvätt.

Jag trodde jag var en härdad människa. Men torkat någon annans orala uppkastningar (hahah) har jag aldrig gjort förut och det var ett under att jag inte fyllde på kalaset. Nynnade för mig själv melodin I love you, I love you, I looove yoooou. Min kärlek är stark.

Mannen ligger nu i soffan. Jag tycker synd om honom. Riktigt jävla synd om honom.

Jag ligger i köket. (Hör och häpna) På en bäddmadrass för en 1,80 säng vilket är betydligt bredare än mitt kök så jag ligger liksom i en vagga. Med en filt. Life's just great

God natt