Det här med löpning försöker jag verkligen få till min passion. Jag skulle så gärna vilja kunna springa långt och snabbt och lätt. Mest lätt. Ni vet sådär lätt som bara en del springer, det ser nästan ut som man flyger fram och får det att de ut som bland det härligaste man kan göra. Dit är det långt och det är många trösklar man ska ta sig över. Det brukar sluta med att jag tar mig över en sedan tröttnar jag, astman och pollen säger lite emot och jag ger mig så lätt. Nu är jag inne på den där första fasen igen och försöker med alla taktiker för att inte kunna fuska. Senaste är åk någonstanns spring hem. Från A till B kan aldrig bli kortare som en runda kan. Uppenbarligen enligt min karta igår bara längre. Mitt lokalsinne är inte det bästa, min kännedom om nya ställen i Stockholm är inte heller de bästa så turen hem från min syster blev igår över 1,5 km längre i vilsenhetenstecken. Men se där, trodde inte jag orkade 7,5 km men jojomän!