I fredags gick det här glada (och eventuellt lite frusna) gänget på Lejonkungen på West End. Alltså jag var i himmelriket under tre timmar. Jag älskar musikaler. Dock pratade jag och Julia om att man alltid är överlycklig efteråt men samtidigt lite deppig över att man inte kan dansa, inte sjunga och framför allt inte är en i gänget. Det här gänget är helt fantastiskt duktiga. Särskilt de två barnen som spelade Simba och Nala. Jag gissar på att de var runt tio, elva. Galet! Scenen och maskerna ja, allt var hur bra som helst. Tycker ni jag är i extas nu skulle ni träffat mig i fredagskväll. Verkligen en rekomendation om ni har vägarna förbi en stad där Lejonkungen går. 

 

Eftersom jag gillar musikaler har jag i kväll sett Shrekfilmen för första gången och ägnat hela dagen åt att lyssna på soundtracket för på torsdag är det dags igen. Då kommer Shrek gänget till Oxford och jag och Julia bokat. Det gäller att passa på. Är lite drygt fem veckor kvar till hemresa men känns som två.