Det där med känsla

Nu ska vi prata om mitt icke existerande lokalsinne. Det bästa sättet att lära sig att hitt och att lära känna en stad är att gå och springa. Jag kör på taktiken att jag ger mig ut och springer och hoppas på att hitta en bra runda och hitta hem. Igår när jag tog upp mobilen och trodde jag var nära hemma hade jag bara sprungit rakt vägen bort. Känslan finns ju inte alls där, jag är så avundsjuk på alla som har det. Alla ni som kan känna väderstreck och bara veta vart ni är. Jag älskar google maps i telefonen. Är nog bland det bästa som hänt mig. Gjorde precis samma sak i Stockholm men övning ger färdighet och jag tycker jag har ganska bra koll på Stockholm så tror nog jag ske ge Oxford en chans med. Det ger mig också betydligt länge löprundor än tanken är från början så min kondition är tacksam.
 
Men vilken natur och vilka parker. I en av parkerna gick det lösa kor så vid ingången fick man passera ett galler i vägen som klövdjur inte gillar. Vad det heter har helt försvunnit men det är så idylliskt här. Känns verkligen som ett litet Harry Potter land. 
 
 
 
Kommentarer
Postat av: Ida

Dom som har den känslan, de måste sakna något annat.. Just sayin' ☺️

Svar: Haha, jag håller helt och hållet med! ;)
Frida

2014-09-16 @ 08:10:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0