Igår var det Kentfest på Gärdet. Vilken fest. Den där Jocke Berg kam det där med att skriva låtar och vicka på höfterna. Vet ingen som ens är i närheten av hans kapacitet. Men de är så bra. Det var tredje gången jag såg dem live och det blir bara bättre och bättre för varje gång. Härligt sällskap och langos gör inget sämre heller. En häftig grej var att jag tidsoptimisten, lokalsinnet Olsson var sen efter min freestyle cykeltur genom Norrmalm och Östermalm. Diagonala var inte så lätt var så sen att jag inte han dricka mina två medhavda öl på gräset utanför utan minsann ville in och se Tove Lo. Lämnade de i cykelkorgen utanför till behövande men de var kvar när jag kom ut. 

 

 

 

Det här med löpning försöker jag verkligen få till min passion. Jag skulle så gärna vilja kunna springa långt och snabbt och lätt. Mest lätt. Ni vet sådär lätt som bara en del springer, det ser nästan ut som man flyger fram och får det att de ut som bland det härligaste man kan göra. Dit är det långt och det är många trösklar man ska ta sig över. Det brukar sluta med att jag tar mig över en sedan tröttnar jag, astman och pollen säger lite emot och jag ger mig så lätt. Nu är jag inne på den där första fasen igen och försöker med alla taktiker för att inte kunna fuska. Senaste är åk någonstanns spring hem. Från A till B kan aldrig bli kortare som en runda kan. Uppenbarligen enligt min karta igår bara längre. Mitt lokalsinne är inte det bästa, min kännedom om nya ställen i Stockholm är inte heller de bästa så turen hem från min syster blev igår över 1,5 km längre i vilsenhetenstecken. Men se där, trodde inte jag orkade 7,5 km men jojomän!

 

Min pappas sambo, sen över 20, år tillbaka, min Karin har alltid gjort så himla fina blomsterarrangemang. Hon går ut i trädgården och plockar ihop helt fantastiskt fint. Inför gårdagens valborgsmiddag tänkte jag att vinflaskan i gå bortpresent inte alltid är jättekul så tänkte att jag skulle göra ett försök med blommorna. Köpte en liten skål på lagerhouse och en oasis och en bukett blommor på konsum då vår balkong inte riktigt står i full blom. Superkul och nöjd med resultatet. En personlig liten gå bort present

 

Avicii på tele2 i fredags. Världens lyckligaste lillebror som kunde alla låtar och pratade såntr drops och sånt. Han hade inte riktigt sina systrar med sig där. Jag tyckte han var bra. Hah kan inte lägga till mer. Dock slog Calvin Harris honom ganska lätt. Vore dock roligt om de tog med någon av sångarna på spelningarna som Shm gjorde med John Martin. Blir snäppet mäktigare då

 

I höst pluggar jag här. En termin på Oxford Brookes university. Känns helt fantastiskt kul, har nog inte riktigt fattat det än. Trodde aldrig jag skulle få platsen. (Utbyte genom KTH) Skolan är känd för sin real estate instutition. Det tillsammans med att bo i England och tvingas prata engelska hela tiden kommer göra så mycket både för mig som person och min engelska. Hoppas så att jag kommer hem med åtminstonde lite brittisk accent. 

 

Så här ser mina skoldagar ut just nu. Inte klassens seriösaste elev men det är bara OS vart annat år eller till min fördel vinter bara var fjärde så det är okej. Så länge man inte skriker i alla fall försöker jag intala mig. Dock inte det lättaste i avslutningarna på skidloppen. Tacksam över att damstaffetten var på en helg.

 

Jag älskar tuplaner. Det är helt fantastiskt att blommor kan göra en så glad. Brasan i bakgrunden är inte jättedum heller. 

 

Igår hände de mest fantastiska grejer men en så super fantastisk att den ska få ett eget inlägg här lite senare. 

Ha en bra lördag!

 

Nedräkningen eller ska jag säga uppräkningen till jul har börjat. Snart har jag bott ett år här i Stockholm. Älskar det men Karlstad är ändå världens bästa stad så därför har jag ytterligare en nedräkning, till hemfärd och familjemys. En massa kompismys också så klart. Först ska huvudet ner lite längre i skolböckerna för optioner ska sitta som ett smäck innan jag tar julledigt.

 

Hemmagjord sangria på bästa balkongen med världens bästa lillasyster. Bättre än så blir det inte.

I mitt huvud är jag inte i Karlstad just nu, inte i Sverige. Smider så mkt planer och har så många ideér känner min nästan som Blondinbella. Dam om jag hade haft hälften av den energin hade jag kommit långt. (Mina ideér är pretty damn good ska ni veta) Att hälften av mina planer kommer gå i stöpet vet jag men att leva på hoppet och att tro att något går ger. GE MIG KRAFT OCH EN STÄDERSKA!

Jag önskar att jag kunde skriva. Att jag kunde sätta ord på känslor. Som tur är finns det andra som kan göra det åt mig. Men en dag ska jag skriva något riktigt vackert åt någon jag tycker är riktigt vacker på insidan eller utsidan, kanske till och med på bägge?

'